En tur till Apoteket
Igår var jag och hämtade ut Esmya på Apoteket. Jag gick dit efter lunch och som för det mesta nu för tiden krävde det lite planering. Jag kissade tre gånger innan jag gick och siktade på ett kort besök eftersom jag visste att jag snart skulle bli kissnödig igen. Jag hade turen med mig då det endast var en kund före mig i kön. När det sen blev min tur gick allt smidigt, tills jag hör mig själv ställa en fråga. ”Jag har sett att huvudvärk kan vara en biverkning. Vilken typ av smärtstillande rekommenderar du då?” Kvinnan bakom disken började då räkna upp alla receptfria smärtstillande läkemedel de har varpå jag ganska snabbt insåg att hon inte var rätt person att svara på frågan, alternativt att det inte spelar någon roll. Läge att släppa det, betala och gå. Men nej då. ”Ja, jag tänkte att Esmya är ju en medicin som varit förknippad med leverskador, så jag undrade mest om man då ska undvika tex Alvedon!?”
Kvinnan slog då upp FASS och efter en stund konstaterade hon att ja, huvudvärk är en möjlig biverkning. Då äntligen släppte jag frågan och gjorde mig redo att betala.
Men när expediten nämnde summan jag skulle betala hörde jag mig själv – till min urinblåsas förskräckelse – ställa en ny fråga. ”Jaha, har det gått in nån rabatt då, för den kostar väl mer egentligen?” Inte heller den här gången fick jag ett svar att hänga i julgranen och jag bet mig själv i läppen för att hålla tyst, betala och gå tillbaka till jobbet och söka upp närmsta toalett. Tack och lov försökte hon inte gräva djupare i rabattsystemets uppbyggnad så jag kom därifrån hyfsat snabbt. Utan svar på någon av mina frågor, men med duktigt kostsamma piller i handväskan.
Nu ligger asken på hyllan i köket och väntar. Leverproverna visar ok. Min läkare väntar på att jag ska berätta när jag börjar så att hon kan boka in besök för uppföljning. Första tabletten ska tas i första veckan i menscykeln. Enligt beräkningar börjar jag ny cykel på fredag. I 20 år har jag gått som klockan med ytterst få undantag och jag känner alltid på mig några dagar innan det är dags. Men nu är det heldött! Maskinisten i hypofysen känner nog på sig att jag inte är helpepp på det här preparatet och verkar ha lagt i bromsen. Nåväl, jag ska ingenstans så jag sitter i båten och väntar.
