Hur går tankarna?
Vilken väg framåt ska jag välja?
Helst hade jag velat välja dra-filten-över-huvudet och vänta på att problemet ska försvinna. Det är en väl beprövad metod. Tyvärr med bristande framgång. Det näst bästa hade varit om jag hade kunnat hitta en variant där kroppen kunde läka sig själv. Det finns en del skrivet om hur man genom kosten kan ändra hormonbalansen i kroppen och på så vis få myom att försvinna. Det finns till och med en kokbok på tyska med enbart recept för att motverka myom. Men på andra håll går det att läsa lika mycket om att den halt av hormoner vi får i oss via kosten är så pass liten att det inte har avgörande effekt. Sen har vi alla hormonstörande ämnen i vår omgivning som påverkar oss. Det känns som ett gigantiskt projekt att eliminera alla hormonpåverkningar från kost, plats, kläder, miljö osv. Kanske speciellt eftersom jag redan idag är ganska noga med vad jag stoppar i mig och har omkring mig.
Ytterligare andra skriver om bioidentiskt progesteron som ett mirakelmedel mot myom. Jag är i grunden positiv till naturligare vägar till läkning och hade inte myomet varit så stort så hade jag med säkerhet experimenterat ett tag. Men som det ser ut nu är det mycket att gambla med känns det som. Och jag känner att jag inte reder ut det här själv. Jag behöver stöd från sjukvården och väljer då att lita på de alternativ jag där erbjuds. Även om jag inte är vidare förtjust i något av dem.
Så på måndag blir det en tur till Apoteket för att beställa hem Esmya.
