Jäkla skit! Eller piss närmare bestämt
En söndag i april förra året vaknade jag en morgon och kunde inte kissa. Jag var vansinnigt kissnödig men det var omöjligt att kissa. Jag åkte till akuten och fick satt kateter som tömde urinblåsan. Även om jag blev mottagen direkt tog det sin
lilla tid innan de kunde börja tappa mig och vid det laget kändes det som jag skulle sprängas. Det var framför allt väldigt jobbigt att ligga på rygg.
Jag fick förklaringen att om blåsan blir för full kan den få svårt att tömma sig. Det var därför viktigt att inte låta den bli för uttänjd.
Det hela var en skrämmande upplevelse och jag var efter det noga med att inte få för full blåsa.
En månad senare var jag på datortomografi och eftersom man samtidigt som man undersökte myomet ville kolla urinvägarna fick jag dricka mycket vatten innan. Även den gången upplevde jag svårt att kissa eftersom jag var "för" kissnödig.
Nu är vi ett år senare och jag är plötsligt i en sits där jag får rådet att inte kissa för ofta för att det irriterar urinröret och triggar kissnödigreflexen. Jaha. Jag har således jobbat på att hålla mig. Vi pratar här om att jag försöker
gå med 2-4 timmars mellanrum istället för en eller flera gånger i timmen, så det är inga långa stunder. Det har faktiskt gett förvånansvärt bra och snabb effekt.
MEN vad händer. Jo, nu har jag fått urinläckage! Det är verkligen inte mycket åt gången, tre droppar kanske, men fasen så ovälkommet!
Jag vet inte om det är Esmyan (står med som möjlig biverkningning) eller myomet eller både och.
Blir uppgiven och smågooglar på hysterektomi (igen).
Komplikationer: urininkontinens.
Så nu gör jag bäckenbottenövningar. Varje dag. Sen igår.
