Esmya och en Viktig fundering
Under det senaste året har jag gått upp i vikt. Inte jättemycket, men jag har fått byta ut alla byxor eftersom de gamla inte går att knäppa längre. Trots att viktökning tydligen kan vara en bieffekt av Esmya har jag inte riktigt kopplat ihop
det. Det har ju trots allt blivit en del godsaker mitt i veckan ibland....
Nytt har varit att vikten inte har svarat på de perioder som jag helt plockat bort godsakerna. Det har jag kopplat till att jag faktiskt fyller 40 i år och ämnesomsättningen ju naturligt ändras med åren.
Jag märkte heller ingen större skillnad när jag hade mitt medicinuppehåll i december.
Men nu, efter drygt en månad utan Esmya, utan att ha ändrat kosthållning, har min kropp börjat hitta tillbaka igen. Vikten smyger neråt och jag är inte lika svullen. Det är inga stora enheter vi pratar om, men ni vet, man känner av förändringar åt
båda hållen.
Nu börjar jag ju snart medicinera igen och det är inget jag tvekar på i dagsläget. Det var dock en intressant och skön känsla att känna igen kroppen igen ett tag.
Igår var jag på apoteket och hämtade ut Esmyan. Frikortet gäller fortfarande från förra gången. Smidigt.
Kvinnan i kassan började expediera mig som vanligt, men så när hon slog in medicinen tittade hon plötsligt upp. "Hjälper medicinen?" Frågade hon med en varm omsorg som fortfarande var professionell. Jag blev paff för jag har väl aldrig fått
en personlig fråga av en apotekare förut. Jag svarade att den väl hjälper sådär men att jag ger den en ny chans. Hon frågade något mer och det blev en oväntat fin liten samtalsstund som lämnade mig lite överraskad och varm i hjärtat. Som ett
litet andrum i den professionellt stressade vardagen.
Jag har inte hunnit ta mig an boken ännu men lovar att återkomma om den.
